Interpersonell neurobiologi

2013-09-17

Interpersonell Neurobiologi (IPNB) är inte en fristående metod utan en integration mellan olika forskningsfält som intresserar sig för hur vår hjärna, vårt medvetande och våra relationer hela tiden påverkar och förändrar varandra. Forskningsfältet integrerar kunskap från bland annat neuropsykologi, social neurovetenskap, psykologisk behandling, mindfulness och anknytningsteori. IPNB utgår från att hjärnan är ett socialt organ som byggs av interpersonella erfarenheter, och att dess plasticitet (förmåga att utvecklas och anpassas) gör att utveckling alltid är möjlig. I särskilt fokus är anknytning, affektreglering, attunement (“intoning”) och vårt relaterande –  och våra “sociala” hjärnstrukturer. Inom IPNB säger man att förmågan att vara med andra människor faktiskt skapar (om om-skapar) våra hjärnor. De goda nyheterna är att vi alltid kan förändras – de dåliga att vi anpassar oss lika väl efter ohälsosamma omständigheter. Man betonar speciellt hjärnans förmåga till utveckling och läkning och hur detta kan ske genom våra relationer. IPNB hjälper helt enkelt att “känna sitt material”. I alla former av utveckling sker förändringar i vår hjärna och nervsystem, med kunskap från IPNB kan redan verksamma processer förstärkas mer och det blir tydligt varför vissa metoder inte är så verksamma. Vi vet numera att hjärnan fortsätter att utvecklas genom hela livet, den är vad man kallar plastisk och förändras av våra erfarenheter. Ny neurontillväxt stimuleras bland annat av riktad uppmärksamhet (som övas vid t.ex. mindfulness), nya upplevelser (t.ex. genom nya beteenden, tankar eller kunskap) och fysisk träning. Det ger oss stora möjligheter att genom att göra nya erfarenheter också kunna läkas, även efter trauman och andra negativa upplevelser.